Lördagen den 21 mars märkte vi att Pajas andades väldigt häftigt! På 1 minut andades han 50 andetag. Mellan 10 och 30 andetag är normalt för en hund. Vi ringde Agria veterinärvård som via ett videosamtal såg att Pajas andades med magen och att han tog i för att andas. Vi blev uppmanade att söka akut veterinärvård. Vi ringde Evidensia Valla Djurklinik och Pajas fick komma in med detsamma när vi kom dit. En djurvårdare konstaterade att Pajas inte hade någon feber. Han undersöktes sedan av en veterinär som med ultraljud såg att det fanns vätska i lungorna. Man misstänkte först hjärtsvikt eller hjärtmuskelinflammation. Veterinären tog 3 olika blodprov och vi fick vänta på svar på ett av blodproven. Det provet visade att Pajas hade 90 i sänka. 10 är normalt för en hund. Pajas blev inlagd och vi fick åka hem jätteroliga. Veterinären skulle höra av sig på söndagen mellan kl 9 och 14.
Kl. 10.30 på söndagen ringde de från Evidensia. Pajas hade under natten fått vätskedrivande och antibiotika intravenöst. Han var nu pigg så vi kunde komma och hämta honom kl.14. Ett återbesök på torsdagen bokades för att kolla att antibiotikan som han fick hjälpte. Det kunde ta några dagar för antibiotikan att kicka in. När vi kom hem så var Pajas i stort sett som vanligt. Vi åkte till jobbet som vanligt på måndagen och hade koll på honom via kamerorna som vi har. Vi reagerade på att han låg mest inne och inte var ute med de andra hundarna som han brukar. När vi kom hem så märkte vi att andningen inte var som den skulle men veterinären hade ju sagt att det kunde ta några dagar innan antibiotikan började verka.
På onsdag kvällen ville Pajas först inte äta. Vi fick slänga ut matkulor på golvet för att han skulle börja äta. Han åt sedan jätte sakta.
Kl 8.10 på torsdagen var Pajas åter på Valla Djurklinik för sitt återbesök. Han blev då inlagd igen. En veterinär ringde mig på eftermiddagen. Pajas sänka hade gått ner till 45 och de hade tagit massor med prover men de kunde inte förstå vad det var för fel på honom. Det de hade fått fram var att mjälten var förstorad. De hade skickat ett utökat blodprov till SLU i Uppsala som de hoppades få svar på under fredagen.
Det var inte så lätt att sova den natten. På fredag förmiddag ringde en veterinär från Valla Djurklinik. De hade fått svar på blodprovet från Uppsala. Det visade att Pajas hade cancer. I samråd med veterinären bestämde vi att Pajas skulle få somna in. Det var inte lätt att fortsätta att dela ut post efter det beskedet. Torbjörn och jag tog ledigt efter lunch så vid 14.30-tiden fick vi träffa Pajas. Han blev jätteglad över att se oss och när jag tog upp honom på veterinärbordet så viftade han lika mycket på svansen som han gjorde när han var på utställning. Det var svårt att förstå att han var så sjuk. Vi satt en liten stund inne i ett rum med Pajas och jag talade om för honom hur mycket vi älskade honom. Efter en liten stund så kom veterinären och lät Pajas somna in. Det var det jobbigaste som vi har varit med om på väldigt länge. Pajas har betytt så mycket för oss men det kändes ändå fint att se att han var så glad enda in i det sista. Vila i frid älskade Pajas!