Diesel!

Vår älskade Diesel finns inte längre. Han fick somna in i torsdags kväll efter en kort tids sjukdom. De senaste veckorna var inte Diesel sig lik. Det började på utställningen i Gränna i mitten på juni. Diesel som alltid brukar hoppa och skutta i utställningsringen ville inte springa som vanligt. Han blev BIS-2 veteran på den utställningen men vi kände att allt inte var som det brukade. Det var samma sak på utställningen i Borås 2 veckor senare. Då var det väldigt varmt så vi trodde att Diesel var lite slö pga värmen. När vi kom hem från jobbet i måndags så tog det väldigt lång tid för Diesel att äta så när han var klar så försökte jag titta honom i munnen men det ville han inte alls. Han försökte även gnälla men fick knappt fram något ljud. Jag ringde Valla Djurklinik som har jour och vi fick komma dit med Diesel. Efter att sköterskan hade undersökt Diesel och vi väntade på veterinären så fick jag se att Diesel var väldigt grosig i sitt vänstra öra. Jag hade ju trimmat honom 2 veckor tidigare och då såg det helt normalt ut i örat. Jag berättade det för veterinären som utgick från att Diesel hade en öroninflammation vilket kunde göra att han hade ont i käken och att det var därför han inte ville öppna munnen. Diesel fick en smärtstillande spruta och penicillin. Sköterskan rengjorde örat ordentligt också. Redan när vi kom hem så var Diesel mycket gladare vilket säkert berodde på smärtlindringen. På tisdagen såg han också ut att må bättre och han skällde precis som han brukar göra när han ska få mat. Jag fick också öppna munnen på honom. När vi kom hem från jobbet på torsdagen så mådde inte Diesel alls bra. Han stod jättebredbent när han skulle äta för att kunna hålla balansen. När han skulle lyfta på benet för att kissa så tappade han balansen. Vi utgick från att öroninflammationen hade påverkat trumhinnan så att det var därför som han hade svårt med balansen. Jag ringde Valla Djurklinik som först svarade att de hade jättemånga jourfall den kvällen. Jag sa att jag var tvungen att få komma eftersom Diesel inte mådde alls bra. Vi fick komma och vi åkte iväg med detsamma. Den här gången fick vi träffa en annan veterinär. Hon kollade på trumhinnan och den var inte trasig. Däremot så hade han en buktning på trumhinnan. Det kunde bero på att det var en tumör som tryckte på. Vi beslutade oss för att inte gå vidare utan låta Diesel somna in. Vi har gråtit så mycket så man kan tro att det inte finns några tårar kvar. Alla som har träffat Diesel vet ju hur speciell Diesel var. Han älskade allt och alla och han visade det också. När han var på utställning så brukade han försöka att slicka domarna i ansiktet. Man älskar ju alla sina hundar men Diesel var speciell. Han älskade utställningslivet och han fick sluta på topp, i ledning som Årets Veteran! Kortet nedan tog jag i väntrummet hos veterinären i måndags kväll. Min magkänsla sa redan då att vi skulle förlora vår älskade Diesel. Vila i frid älskade lilla vovve!